Kramar

Tv:n stängdes precis av. Den digitala klockan visar 23:26. Det är knäpptyst i lägenheten så jag lyssnar lite tyst på en låt med Meatloaf, I´d do anything for love. Om en stund är det måndag igen. Åter en ny vecka.
Utanför är det nattsvart och det enda jag ser genom fönstret är konturerna från den stora björken utanför.
Jag känner ilningar i magen också. Men det beror på att jag kände att jag verkligen ville ha en kram av en person. Kan ni känna så ibland? Jag vet inte varför, eller jo, jag saknar den personen. Och just nu saknade jag den personen väldigt mycket. Jag kan bli sådan ibland. Bara börja sakna någon helt plötslig och otroligt mycket. Händer det er någon gång? Men vi ses väl någon dag hoppas jag. Fast det är ett litet tomrum ändå, som ingen annan kan fylla och så är det med alla mina hjärtevänner(!).

Nu ska jag krypa ner i sängen och sova. Fast jag ska plåstra om min knäppa fot först.