17 år

Nu är jag totalt avslappnad och lite lagom trött. Jag tog ett bad för en stund sen och kände verkligen för att bli helt ren igen då jag kände att jag fortfarande luktade lite klor. Så jag lade en aniktsmask, rakde benen (vilket är så fruktansvärt tråkigt.), fixade alla naglar och slutligen smörjade jag in mig med cocos hudkräm. Så, ren och fresh, med lena ben och en doft av cocos så ligger jag i soffan och lyssnar på Veronica Maggio's låt 17 år. Den är verkligen bra tycker jag, fast att jag inte är något fan av Veronica. Men texten betyder något för mig. Det hon sjunger är precis de orden som snurrade i mitt huvud för ett halvår sedan. Texten förklarar precis vad jag kände och tänkte - och fortfarande gör. Så om ni kan ta till er texten så är ni på god väg in i mitt huvud, på god väg att veta lite mer om vem jag är. Så jag tycker att ni borde lyssna på låten även om ni inte gillar Veronica. Det är riktigt läskigt hur bra låten stämmer in på mig... och jag är 17 år i mars... riktigt läskigt likt mina tankar och känslor.

"... och jag var 17 år, ville inte vara den som blev kvar." - precis så kände jag när jag bodde i hålan Blikstorp, strax utanför Hjo, med mina föräldrar och lillebror. Och jag vet att min lillebror känner samma sak. " jag har slitit ut så många skor, i en stad där ingen längre bor" - när vi flyttade till Blikstorp bodde det massor av folk där och det fanns affärer och allt möjligt. Men nu finns inget kvar, allt har slagit igen och ingen bor där längre. "..sen jag var 17 år, växte upp i staden..." - så är det nu. Men jag har absolut kvar samma tankar "vill inte vara den som blir kvar"...

17 År