Doktorns diagnos

Nu är jag hemma igen, egentligen var det meningen att jag skulle vara riktigt hemma. Alltså i Göteborg men så är inte läget.

Runt 13.00 slog mamma och jag ner våra vältränade bakdelar i en av väntrumets alldeles för mjuka soffor. Och där blev vi sittande i nästan två timmar. När vi satt där så somnade min mamma lite och jag satt mest och tittade på klockan och spionerade på allt underligt folk.
Så vid 14.42 öppnades dörren av en doktor som ropade in oss.
Så fick jag berätta varför jag var där och det tycker jag alltid är så onödigt. Jag menar, för de har ju redag fått en helt mapp om vad det är för fel på mig och så har de ett litet papper brevid om varför jag är där. Så när jag har sagt varför jag är där så säger doktorn: Ja det ser jag ju här på mitt papper. Och så nickar han sakta åt sina egna tankar.
Så börjar han känna på min hals och titta i öron och på ögon och kolla om jag har feber. Sedan kollar han mig i halsen med massor av konstiga saker och så tar han fram en lite sprayflaska med bedövningsmedel i. Han säger att detta kommer att svida men jag måste andas in det ordentligt, och så sprutar han in två stora omgångar med ett svidande och mycket plågsamt bedövningsmedel i näsan på mig. Så när han pratar lite med min mamma kämpar jag för att inte börja gråta. Medlet som ska bedöva gången mellan näsan och halsen svider som satan och det luktar grymt starkt. Men så går doktorn ut ur rummet och kommer tillbaka med något som kan få vem som helst att drömma mardrömmar. Det ser ut som en elefantsnabel ungefär med ett förstoringsglas i ena änden och en kamera i andra. Denna saken vill han titta med genom min näsa. Jag får lätt panik eftersom denna slagen är 30cm lång och lika bred i omfång som en vanlig förlängningssladd. Så den kör han in i min näsa och just då var det väl OK för att jag hade fått bedövning men nu efteråt kan jag lova att det INTE är OK. Bedövningen har släppt och han har nog skrapat sönder hala insidan i gången från näsan för *** vad ont det gör!

Men han kunde inte avgöra vad han skulle göra åt det han såg så han kallade in ännu en doktor som fick göra om det där och det var inte behagligt. Då hade bedövningen börjat släppa och den ny doktorn vad brutalt hårdhänt. Men de kunde inte ge mig medicin och sa att de ville lägga in mig i tre-fyra dagar. Eftersom jag inte ville det så sa bestämde va att om jag inte dircker minst 2liter vatten varje dag så läggs jag in på KSS på fredag kväll. Och ni tycker kanske att 2liter vatten är lite, men jag har så ont i halsen att jag knappt har ätit på nästan fem dagar och knappt druckigt. Och då är 2liter varje dag väldigt, gigantiskt och omöjligt mycket.

Så nu hoppas jag att ni hejjar på mig där hemma så att jag inte blir inlagd på sjukhus, det vill jag absolut inte. Och nu ska jag vila lite och försöka få i min någon droppe vatten.