30 årig singel?

Japp. Har kollat på båda Bridget Jones filmerna i eftermiddag och jag kan säga att jag blev väldigt deprimerad av det. Skrattade väldigt mycket, men kom på mig själv med att känna mig ensam(?). Kan verkligen se framför mig hur mitt liv kommer bli: 30 årig singel lever ett ensamt och enformig liv i storstan. Enda skillnaden mellan mig och Bridget Jones kommer vara att jag aldrig hittar min "Mark".
Och ibland tror jag att jag sätter mig själv i ensamheten. Jag väljer någonstans på vägen att hålla mig för mig själv...
Funderar seriöst på at göra som Bridget. Ta tag i mitt sociala liv. Hon dumpar spriten,ensamma hemmakvällar med romantiska filmer och sina "Hjälpa-sig-själv" böcker. Börjar träna och blir en riktigt sund människa som folk börjar falla för. Jag borde nog härma henne. Dumpa godiset, cocacolan och mina hemska "filmmaraton-med-romantiska-filmer-som-gör-mig-deprimerad". Träna gör jag redan så jag kanske skulle gå en kurs i hur man bygger upp självkänslan och självförtroendet.
Något mer som jag kom på är att jag borde ha döpt min blogg till något i stil med "Days of me" eller "Sanningen om mig" eller nått, men det hade varit lite lång titel på en blogg tror jag. Eller vad säger ni om det? Lite långt eller hur.

Och i stället för att skriva om min vardag och allt detta tramset, så kanske jag skulle börja skriva sanningen om mig. Den verkliga Jag. (Också snott från Bridget Jones.) Det var ju därför jag började blogga, för att få skriva av mig så att allt jag tänker och är slipper snurrar runt i huvudet. Jag ska nog börja med det samtidigt som det blir nytt år. Om det blir en ny blogg eller bara lite enkla ändringar i inehållet på denna får vi se. Men jag har bestämt mig för att berätta sanningen om Mig - vem jag är. För även om jag inte går och ljuger för folk så vet de ändå inte vem Jag Är. Alla har vi små vita lögner för att överleva. Men jag ska ta "självmord" här i bloggen och skriva sanningen - zero, nada, inga små vita lögner.

Start: 1 januari 2009