Jag blev väl så att säga ganska chockad förut i dag när min mamma ringde. Jag visste att min pappa hade åkt till sjukhuset för att testa sig för diabetes, men jag tordde aldrig att han faktiskt skulle ha det. Mamma sa att pappa har fått diabetes. Diabetes. Först tänkte jag bara: Jaha, ok va tråkigt. Men sen när det väl skönk in så var det jobbigt. Min pappa är sjuk. Min pappa har fått diabetes. Min kusin har haf diabetes sen vi var små så det finns i släkten, men jag trodde inte att min pappa skulle vara den som fick det, om nu någon mer skulle få det.
Jag har inte riktigt hunnit tänka över det än, men jag tycker väldigt synd om min pappa...
han hatar verkligen nålar och sprutor. Och jag älskar verkligen min pappa och man kan dö av diabetes. Och jag vet att man kan dö väldigt lätt av det om man missköter det av erfarenhet via min kusin då, som varit nära att dö flera gånger. Min pappa.
Min pappa...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar