En god sömn senare

...öppnar ögonen, mörkt. Blinkar någon gång och försöker andas genom näsan - helt omöjligt. Jag släpar fötterna över sängkanten och drar upp överkroppen i sittande position. Tar en mun vatten ur glaset som står på golvet och reser mig upp för att sakta men säkert ta mig ner till köket...

Ja, det va precis så det gick till när jag tog mig hit, till köket där jag sitter nu och tycker på massor av olika tangenter för att få till ett Ok blogginlägg. Jag åkte som sagt tidigare i dag med mamma och pappa till Skövde för att handla julmat. Innan det fick jag en stark tablett som skulle ge mig lite energi till detta, men det gick helt åt pipsvängen. Efter att jag hade tvättat håret och tagit på mig så var det bara att knalla ut i den hemska kylan, höra snön knastra under fötterna när jag steg för steg tog mig till den varma säkerheten - bilen.
Så bar det av mot Skövde. Mamma körde och pappa satt bredvid - jag i baksätet. Redan vid våran brevlåda, det vill säga cirka 100 meter från våran uppfart, kände jag att det kanske inte var en så bra idé att åka med ändå. Men denna känslan ignoreras och jag försöker koncentrera mig på vägen. Men vi hann inte ens åka halva vägen innan det var krisläge och mamma fick stanna bilen. Pappa halvskriker "Inte i bilen! Inte i bilen!" och innan bilen står helt still, slänger jag upp dörren och kräks...

Men vi kunde inte vända nu, och eftersom jag tog min lilla "incident" som vanlig åksjuka så tog vi oss in till stan. Inne i affären börjar vi allihop inse att det kanske inte var "vanlig åksjuka" eftersom jag Hänger över kundvagnen för att kunna släpa mig fram mellan hyllorna och är vit som en snögubbe i ansiktet. Jag vågar inte gå ut och sätta mig i bilen själv. Jag har noll koll på min balans och mitt huvud mår inte bra det heller, så jag tar mig igenom den 1.5 timmar långa julhandlingen(!). (Stolt över mig själv, fattar inte hur jag överlevde?) När vi kommer ut till bilen igen ser jag suddigt, huvudet är dimmigt, mina ben är som spagetti och jag har skämt ut mig inne på Ica Maxi genom att kräkas ännu en gång - rakt på golvet.

På hemvägen satt jag i fram och pappa i baksätet. Mamma körde så sakta hem, att bilresan som brukar ta 25 minuter i stället tog nästan en timme. Bara för att jag inte skulle må mer illa igen. Min mamma är för gullig(!). Och sedan när vi kom hem gick jag och borstade tänderna och kröp ner i min säng. Så efter en god sömn senare sitter jag här, och nu ska jag nog vila mig igen. Men först ska jag snyta mig... igen.