Tandläkaren + nattens dröm

Japp, man kan ju fråga sig varför jag är uppe med tuppen. Jo, jag ska vara hos tandläkaren 09.15 så jag måste åka buss in till Hjo. Sen kommer mormor och hämtar mig efter det så jag slipper vänta på bussen hem i en timme. Fast jag kunde ha träffat Zandra, men då måste jag åka buss hem. Så jag åker med mormor i stället.

När mamma väckte mig för en stund sedan så var jag mitt i en lite knäpp dröm:

Jag åker till sjukhuset och får veta att jag har fått diabetes, precis som min pappa. Och det kommer väldigt olägligt eftersom jag ska på läger på Donnergymnasiet samma dag. Men jag åker ändå till Donner och går runt där och tittar med Lotta. Jag träffar lite elever som jag börjar prata med och så ropar en lägerledare att vi ska samlas i en sal. Alla vi som ska sova på skolan går dit och då säger ledaren: "Jag har förstått det så att några inte riktigt har uppfattat packlistan och att några inte har fått med sig några saker. Luftmadrass, sängkläder och badkläder var det viktigaste. Vilka är det som inte har fått med sig något av detta?"
Och så räckte jag och fyra andra upp handen efterson vi hade glömt luftmadrasser. Men jag fattade inte varför jag skulle ha en madrass, för vi skulle sova i våningssängar.

Så var det dags att sova och jag får en fruktansvärd hosta som river i bröstet men lyckas somna ändå. Jag sover överst i en av våningssängarna och när jag vaknar en stund senare ser jag att sängen under min är tom. Jag klättrar ur min säng och i hörnet av rummet sitter en lägerledare. Hon frågar mig varför jag inte sover och jag svarar att jag har hosta och har glömt mitt nattinsulin hemma. Då säger hon: "Ok, men din mamma kan komma med det i morgon. Så om du inte somnar om så är det ju ingen fara med insulinet." Jag bara nickar och tittar på den tomma sängen under min och undrar vart den personen är.
Då säger ledaren igen:"Philip kunde inte sova så han sitter i stora salen och tittar på Tv. Du kan ju gå dit om du vill." Så jag börjar gå mot stora salen, korridoren är kolsvart eftersom det är mitt i natten. Men så höra jag ett svagt ljud som låter som en tv och det blir lite ljusare. Helt plötslig står jag i ett rum där det står en tv bredvid mig som visar en westernfilm på låg volym. Mot en vägg står en stor ljusgrön soffa som är överfull med kuddar, filtar, böcker och elevers väskor. Och sen snett emot den, mitt framför tv:n så är det en till ljusgrön soffa, en mindre tvåmanssoffa. Så säger någon: "Hej!" och jag ser att Philip sitter i soffan och ler. Jag sätter mig i soffan bredvid honom och blir generad över att jag har en ful gammal flanellpyjamas på mig. Philip har en jättefin glansig, mörkblå sidenpyjamas.
Så säger han: " Hur mår du?" Jag svarar:" Jag mår bra, väldigt trött..." och så säger han med världens leende: "Vet du vad? Jag har agerat! Jag fick vara med i en musikal när ni sov. Det var jättekul! Synd att du inte såg den..."

Och sedan väckte mamma mig så jag fick inte veta mer.
Och nu måste jag gå för annars missar jag min buss. Men jag ser inte fram emot att gå ut,
det är -9¤ ute... brrr! Men ha en bra morgon!