Vrålhungrig + hagel

Efter min "underbara" natt/morgon så kröp jag ner i sängen igen. Vid 11.00 vaknade jag och upptäckte att jag var vrålhungrig. Jag går ut i köket, öppnar kylskåpet och tar fram smör och ost. Öppnar skåpet där brödet ligger, tar fram påsen och ser till min stora irritation att brödet har möglat(?). Jag blir vansinnig och precis som min mage som protesterar med konstiga ljud.
Jag köpte brödet i tisdags och det är bara två dagar sedan! Så jag har inget att äta till frukost. Det betyder att jag måste ge mig ut och handla med feberfrossa och en skrikande mage.

När jag väntar på bussen så börjar det hagla, inte snöa eller regna, utan Hagel stora som tennisbollar (överdriver självklart) rusar från skyn ner mot mig, den stackars lilla människan som står där och huttrar i kylan. Jag kliver av bussen vid närmaste Ica och får reda på att det jag vill ha inte finns där. Så jag måste åka ner till stan för att gå in i nästa mataffär för att få tag i det jag vill ha.

Huttrande med feber och utseende som en levande död släpar jag mig tillbaka till busshållsplatsen och självklart stöter jag på killen som jag alltid träffar i stan.
Denna kille kommer från ett gymnasium och står och gör en undersökning på stan. Varje gång, det vill säga de fyra tidigare gångerna jag träffat på honom så har han fråga mig om han får ställa några frågor. Varje gång har jag haft bråttom utom senaste gången när jag bara inte orkade svara på frågor utan gick vidare. Sist så sa han: "Idag kan jag få prata med dig!" "Nej," sa jag och innan jag gick vidare så sa han, "Men då tar vi det nästa gång då! Ses snart igen!"
Och idag så såg han mig självklart och när han var på väg mot mitt håll så snabbade jag bara på stegen och skakade på huvudet. Usch, jag kände absolut inte för att svara på frågor när jag är halvdöd och ser ut som ett svettande lik!

Nu sitter jag hemma, har ätit frukost och nu ska jag sova igen. Ha en bra dag!