21.02 - fullpackad dag

Äntligen hemma. Jag har haft fullt upp idag, fullbokat schema. På förmiddagen var jag i Hjo med Zandra(!) och vi kollade in högstadieskolan vi gick på. Det kändes väldigt konstig att gå omkring där, inte bara för att de hade ändrat lite saker, utan för att känslan av att gå där var helt annorlunda mot hur det kändes förut när vi gick där. Det första Zandra säger, när vi kommer in och går upp för en trappa där vi brukade hänga, är: "Gud vilka gamla minnen jag har härifrån!". Och direkt när hon hade sagt det så kände vi oss som hundraåringar, fast vi egentligen bara är 17 åringar. Och det var bara ett år sedan vi slutade där. Men ändå - helt annorlunda.
Så hälsade vi på våra brorsor och jag blev faktiskt glatt förvånad över att min lillebror pratade med mig inför hela sin klass och ropade efter mig bara för att fråga när jag kom hem. Det var nästan så att det faktisk, för en gångs skull, som att min lillebror var stolt över mig. Och det värmde hjärtat kan jag lova(!). För han brukar bara skälla och vara arg på mig. Så jag var nästan sentimental när vi gick för att hälsa på Mimmi.

Att träffa henne var också kul. Jag kände mig rätt stel först eftersom jag i stort sett aldrig sagt mer än "Hej" till henne, men det släppte efter liten stund - så då satt vi och pratade bort hennes lilla rast. När hon sedan började igen så knallade jag och Zandra vidare mor kulturskolan. Jag var bara tvungen att hälsa på Lena. Och vilket glatt återseende! Kramkalas som fick det att kännas som att solen sken för fullt! Det var jättekul att se henne. Så jag pratade en stund med henne och sedan gick jag och Zandra hem till henne.

Där blev det fotografering med dålig kreativitet - vet inte om det kan ha berott på modellen kanske? Men någon bra bild fick vi alla fall. Så åkte jag hem tio över fyra och sedan tillbaka till Hjo vid kvart i sex typ. Mamma skulle på möte i skolan så då passade jag på att titta lite extra och minnas de goda tiderna där. Gick och tittade i korridorerna där jag hittade världens bästa vänner för snart fyra år sedan(!). För de vännerna har stått vid min sida genom alllt - och det gör det fortfarande, trots att vi går i skolor i helt olika städer, på helt olika platser.

Och när jag hade tröttnat på det så gick jag till Philip och hälsade på i någon timme innan det var dags att åka hem igen. Och nu sitter jag här med kramp i magen efter allt skratt under kvällen.
I morgon ska jag vara barnvakt mellan 7.30 till 12.00, så jag tror inte att det blir något inlägg före jag kommer hem igen. Sedan har jag planerat att tillbringa fredagskvällen med Lotta!