Asså jag är nog lite knäpp ändå.Philip var här idag och det är cirka en halvtimme sedan han klev ur bilen i Värsås och satte sig på bussen hem. Tre minuter, TRE MINUTER senare i bilen börjar jag gråta som vanligt, det händer alltid när någon av mina kompisar här "hemma" åker hem igen. Det är det värsta jag vet att säga - Hej då.
Eftersom jag jag bor i Götet nu så är det extra jobbigt för jag vet ju inte hur lång tid det tar innan vi ses igen... och det slutar alltid med att jag, som just nu, sitter och gråter så tårarna rinner som floder ner för mina kinder.
Men vi hade roligt i alla fall. Fast det var nära på att det inte blev något. Vi kollade bussarna fel så Philip fick ta en senare buss. Men han kom sen i alla fall. Vi hämtade upp honom i Värsås och sen när vi kom hem tog vi en promenad i det kalla och mörka lilla Blikstorp. Mysigt men kallt.
Sen kelade vi med katten i sängen och sen kollade vi på One Missed Call 2, lite läskig faktiskt. Så snälla Du, svara inte i mobilen om det ringer ett dolt nummer med en udda japansk barnmelodi. Tror jag skrek 2-3 gånger faktiskt.
När klockan var 21.35 satte vi oss i bilen för att köra tillbaka Philip till Värsås där bussen gick.
Vi två satt ihopkurade under en mörkbrun filt i baksätet för satan va kallt det var i bilen! När vi kom fram till Värsås så var det en stund kvar tills bussen skulle komma så vi satt i bilen och lyssnade på I´ll be ready och dansade lite snygga moves. Så kom bussen och Philip fick bråttom ut ur bilen och det blev ett väldigt snabbt Hej då. Och nu sitter jag här och deppar över att vi inte ses på ett tag igen. Och så säger min lillebror när jag kommer hem -Jag fattar att du gråter! (Jag tror att han sak vara gullig, men helt fel) Det kan ju vara sista gången ni ses! Det slänger han ur sig och gör det värre så nu ska jag ringa Lotta och prata lite med henne och boka upp henne några minuter i morgon.
I´ll Be Ready (Coola moves i bilen)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar