Söt liten tant i rött

En söt liten tant i rött kom fram till mig idag. Hon var verkligen jätteliten och hade en knallrödkappa som nästan gick ända ner till fötterna. Hon hade matchande, antagligen hemmastickade, vantar och halsduk. Hon såg verkligen ut som en liten söt mormor som sitter och stickar med en katt i knät. Hon hade också stora runda glasögon som fungerade lite som förstoringsglas, som gjorde att hennes ögon såg sådär söta och stora ut som serieögon gör.
Så när jag står där och väntar på bussen så kommer hon fram och säger:

(Tanten. Jag.)
-Ja, det är lite kallt idag. Fryser inte du lilla tös?
- Nej, tack det är bra.
- Usch! Jag tycker inte om att står där borta själv. Alla grannar stirrar på mig genom fönstrena och det är obehagligt förstår du. Gör det något om står här med dig?
- Nej, absolut inte.

Och sen stog vi där och pratade en liten stund innan bussen kom. Och jag kunde inte låta bli att skratta lite åt att hon var så söt. Såg verkligen ut som en typisk liten söt mormor med en riktigt gammal och omtänksam honungsstämma till röst.
Den lilla pratstunden var faktiskt riktigt trevlig. Gamla människor är så annorlunda på något vis, tänker inte alls som vi andra gör. Och det gör att de blir söta.
Hon var en riktig sådan mormor som man alltid önskar sig, och jag skulle inte ha något emot att träffa på henne någon mer dag. Jag trodde inte att tanter som hon bodde så centralt mitt i Göteborg...